Om Fredrik Vikström
Min historia
En berättelse om entreprenörskap, musik och vägen tillbaka till livet.
Musiken har alltid varit en stor del av mitt liv. Under 1990-talet arbetade jag som manager och promotor för både svenska och internationella artister.
Jag har under hela mitt yrkesliv varit entreprenör och egenföretagare. Genom åren har jag drivit verksamheter inom bland annat restaurang-, pizza- och verkstadsbranschen. Efter många år inom pizzabranschen i Gävle fick jag smeknamnet ”Pizzalegenden” – ett namn som kom att förknippas både med mitt företagande och mitt engagemang för andra människor.
År 2016 förändrades allt. Jag diagnostiserades med tjocktarmscancer i stadium 4, med metastaser i levern. Trots operationer och behandlingar fortsatte cancern att sprida sig. Året därpå fick jag palliativ vård och beskedet att jag hade ungefär ett år kvar att leva.
Jag vägrade ge upp. Vägen har gått genom 25 cellgiftsbehandlingar, omkring 60 immunterapibehandlingar och flera stora operationer. Cancern har återkommit flera gånger, men vid min senaste PET-undersökning i juni 2026 syntes inga tecken på cancer.
Under de svåraste åren har musiken, välgörenheten och viljan att hjälpa andra gett mig kraft. Men framför allt har jag lärt mig betydelsen av att fortsätta framåt – ibland flera kilometer, ibland bara hundra meter.
Min berättelse handlar inte om att alltid vara stark eller positiv. Den handlar om att resa sig igen, söka nya möjligheter och aldrig sluta hoppas. Den resan berättar jag om i min bok Under varje sten.
Läs mer om boken om tjocktarmscancer stadium IV
Bokens bakgrund
Ett bokprojekt som vuxit fram under tio år
Under varje sten är inte en bok som har skrivits på några månader. Den har vuxit fram långsamt under mina tio år som cancerpatient – i väntrum, mellan behandlingar, operationer och återfall, under perioder av hopp och stunder då framtiden varit oviss.
Berättelsen bygger på dagboksanteckningar, sparade dokument, minnen och tankar som jag har skrivit ner när kroppen och huvudet har orkat. Bit för bit har de blivit till en sammanhängande berättelse om min väg genom cancervården.
Det här har aldrig varit ett arbete med deadlines eller bestämda arbetstider. Boken har fått växa fram i min egen takt, parallellt med sjukdomen och livet. Först nu, tio år senare, är berättelsen färdig att delas med andra.